känslan att vara utan sin mobil

den lilla vita minin. förvarars nu i en grön påse nånstans i giganten. utan mig!

mig skickade de hem med en nokia:/. krossade de mitt hjärtan ännu mer när de berättade att jag knappast inte får se min mini. de fanns bitmärken i den. och tydligt fuktskadad.
min mobil...minlånemobil... går endast! att ringa med.


jag å min mini har en väldigt nära relation. Men de e nog min Selma som trodde min mini var en smörgås...

2 veckor tills di kanske får liv i den igen. 

Ringde till pappa... som gav mig numern till Daniel. Satt vi utanför giganten och funderade ifall jag ger upp med mini redan nu..  för att hämta en ny galaxy. 

Jag hade ju faktiskt bara dan innan skickat varenda bild på framkallning. Daniel tyckte vi skulle ge mini en chans till....

men ja lovar..nokian blir int långvarig här! 

lyckats kom ihågett helt lösenord:D

tappade minnet kring jul. (harkel) mitt bland allt de försvann också dehär lösenordet.( oskyldigt litet smile)

idag råkade Selma få tag i min mobil.När jag tog mobilen ur hennes hand hände nått. Det var fullt omöjligt att få upp knapplåset. min diplay var förstöd. 

nu sitter jag här lite upp å ner.måste fixa min mobil. varför kan man aldrig bara vara glad. Alltid händer det nått i livet som gjör att man inte känner sig så glad.

lösenordet gjorde mig glad medan min kvaddade mobil inte alls så roligt.mera panik artat kanske;) 

 

så nu ska jagväcka upp selma. packa familjen i bilen (sominte går att backa) å fara å fixa min mobil. Hoppeligen hinner jag hem innan daniel slutar jobbet;)