stor ne inte jag .. eller?

Sett framemot denhär hälgen en ganska lång tid. När hela familjen tillsammans ta hand om grisarna.

Allt började lugnt och jag var väldigt taggad. Så bytte vi om till halare... min halare gick inte på mig. mina bröders halare fick jag inte häller igen.. Pappas halare spände lite lätt över magen. en liten glimt i spegeln och jag kände mig allt annat än graciös. 

att vara höggravid är endå något riktigt vackert. trots min stora magomkrets känner jag mig stilig. 

men stor de kan jag väl ändå inte vara allt annat är ju bara lite mindre:)

hagel eller snö

Igår kom de ner nånting. Linnea tyckte de absolut var snö. själv hade jag väldans problem att avgöra om de möjligen bara var lite hagel.

Linnea sökte efter pulkan och skidorna. jag radade snö/hagelkornen i rad och vi försökte pulka. Mitt i allt försök till vinter aktivitet. ringer mamma och berättar att allt var vitt.

vilken besvikelse. längtar plötsligt hem.

men till vad?

snöskottning och vinterskor. kanske de är bäst såhär iallafall. sålänge grocs är de skor par som fortfarande är de mest användbara. 

Våra grannar kör fortfarande med tryskan fram och tillbaka och vi har fortfarande ingen hundkoja. så kanske dehär hela med vintern får lov och vänta lite ännu. tills vi hinner med.


så länge duger det nog med en massa hagelkorn:) 

Tålamods prövning

Håller jag på att bli gammal? eller var verkligen allt enklare förr?

när jag väntade linnea kändes allt så enkelt. Nu är de en helt annan femma. sjuk rygg ingen ork. och välkommen på en en massa extra undersökningar. 

Senast jag låg under dopplern.. Igår. Låg jag där på fel sida med sådan värk att jag tänkte börja gråta. så kommer fröken barnmorska och säger att allt är bra. 

För mig hör inte tårar till den lyckliga bilden. Nu har babyn svängt sig som den ska. vilket betyder att jag fick tyngre att andas vilket leder till att de e tyngre att bara vara. de är inte ens roligt att vila längre. 

Ibland känns ett läkarbesök som en tent. I medecinsk terminologi. därefter han sammanfattar allt med. " Allt är bra med babyn men det är värre med dig, välkommen åter" känndes som jag blev underkänd i tenten och fick komma igen på omtagningstillfället.

De var nog enklare förr. Förr sa mamma allti de blir nog bra tills du gifter de. knske det var där vändpunkten kom...

För ett litet ögonblick

Idag är pappas lediga dag. Ser ni hur jag strålar. E kort liten tid kan jag nu vara mig själv.
Jag har nyligen fått erövrat denna magiska halvtimme. pga Daniels två jobb å min onödiga tillvaro har halvtimmen varit bort en tid.

Nu sitter jag här. I datorn värld tog jag igen tillflykt. lillababy å jag googlade namn. men utan något resultat som kunde få oss att jubla.

Något fundersam över vad lillababy och jag kan göra denna stund på dan. vila ligger ju helt klart och toppar listorna. men till de behövs ingen dator?
Plötsligt är jag inte själv på min egna tid .. vi är tre. jag, lillamagen åsså datorn.

Tillsammans spelar vi harpan. de gemytliga sparkarana från magen måste vara ett bra tecken. å så otroligt viktigt.

Inte blogga när man är ledsen

Ibland känns det bara som om man inte vet ngt.

Länge ha vi nu diskuterat denhär remonten av huset. vi har svängt ritningar upp å ner å vi har förstått varann. Kommit på för att få en trivsel i huset krävs en fullständig renovering. i princip så lämnar endast tre väggar.

Renoveringsbehovet bara växte. tills ett litet piip i telefon hördes. " önskar köpa hus i nykarleby" stod det. Liten yns av tvivel men ett helt annat hopp dök upp. va de dehär vi väntat på iallafall.

Jag hade nästan sett ljuset möjlighet. Igen.

Plötsligt slog det mig. renovera upp dehär huset är en massa möda å besvär. löns de?
Problemet var eller är. Att det idag var dagen D med banklånet. Motiveringen att se gullig ut för en banktjänsteman försvann. Dessutom hade jag sammandragningar... de regnade.. vi hittade ingen parkering. allt tog plötsligt stopp.

Där stod vi me viktigt beslut. som kändes någorlunda ojänomtänkt.

Linnea spelade alla kort helt rätt. målade söta katter åt bank"tanten". om å om igen. Daniel såg klips ut tills knepigare frågor dök upp. så såg han på mig för att få svar. å jag var utan klipts svar och svarade " VA?" bankstolen kunde lika gärna varit i en kyrka...

Nu har jag gömt mig i datorns värld å bloggar.. för man kan ju inte blogga om man är ledsen....