Där i vaggan ligger den ynsta dotter och ler medan hon stirrar i taket. undras om vårt tak e så rolit att man skrattar. jag tror inte hon ler spontant. kanske hon drömmer sig bort. eller måste nästan titta själv. är vårt tak så rolit att man skrattar?
storasyster och jag pyssla,r jag ordnar till dopet och linnea limmar födelsedagskort. jag kommer inte ihåg att dop var så krånglit när vi döpte linnea. allt löpte så bra då.
När jag var gravid hittade jag en jätte fin klänning som skulle ha på dopet. väldigt optimistiskt köpte jag den storlek jag hade innan jag blev gravid. Den passar absålut inte. Får jag igen den prässas massa mjölk ut å jag känner mig plötsligt lite sur.
jag tror jag börjar förstå vad lillasyster ligger och skrattar åt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar