att trivas?

Ibland brukar jag lämn att funder va de egentligen innebär att trivas. 

Jag kan få frågan ifall ja trivs vi i huse. På riktigt tro ja faktiskt att ja int vet vad svare e. Trots de kan man jo int svar nej på frågan utan glatt med en liten lögn svarar man klart de. 

Lite synd . för ibland funderar ja va som egentligen krävs för att man skall trivas. Lite färg här och lite spik där gör knappast att man trivs eller gör de?

Högst antagligen handlar det nog om att jag inte känner någon här. He e nästan så denhä ensamheten tar kål på me ibland. 

Klart ja ha ju Daniel ja ha ju Linnéa. Så ja tycker he liti pinsamt ti erkänn att ja känner me ensam. 
Daniel förstår int h. Han tycker man absålut int ska ha na me grannan ti jä. Men de e kanske det som e lite grejjen.. I deras ögon e ja fortfarande bara en litin flicko. 

Å di ha så rätt så. Ja e bara en liten tjej i en stor värld. 

Till er ger jag nu det som jag önskade att någon hade gett mig! En förvarning. Ibland kan he va riktit betungand ti va mamm. 

Fö min deil tror ja he vart fö mychi på ein gang. Me att bli mamm plannerat mittiallt kan man nästan säg. å att fö första gangon deil ett hem me nån annan än me mamm å papp å slutligen eget hus. 

Ja tror ja ha vakna upp ur chocken nu först.  Ja kännd ett kväll jä tå vi höll åpå me terrassin att ja måsta fråg me själv vart ja ha bråtom vart stressar ja? 


Man kan jo fråg se va ja sko jä ifall ja sko känn nain på närmari håll. å uttrycket bara vara vänner tycker ja passar bra:)