Linnéa har äntligen vågat stöda på sjukbenet. Hon haltar en aning och vänder foten utåt. Men en fördel att hon vågat.
Snart är de nog full fart igen.
Det känns som om jag har daltat alldeles för mycke med henne att det är därför som hon inte vågat stöda på benet. Men vad skall man som mamma när en liten känsla av skuld finns där.
Nästa gång jag flyttar en möblel ska dörrarna silvertejpas fast.. å Linnéa ska hällst sova....
Daniel är ute och städar i garaget. Bort med allt som inte är vårt. Och våra verktyg samlas så man hittar dem och inte behöver söka hela dan innan man kan påbörja nästa projekt.
Han ställde ett litet krav på mig: att hänga upp slipmaskinen på kroken efter att jag slipat båten...:O oj rymmande vildmakaroner. ja som tycker att det är så lätt när allt lå i båten ;)
så jag ställde ett litet krav på Daniel. : att duka av bordet efter varje paus;)
igår såg familjen wiklund på pippi då hon plötsligt utropar: "de är ingen ordning på ingenting"
jag tror vi alla tog lite på näsan;) hur kunde hon veta det.
men så utropar en annan kille: oj vilken lyckli tjej
Absolut;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar